Det nya svarta...

...är iskallt

2011-02-16T10:03:00.003+01:00

Jag älskar när naturen tar i och visar vad den kan. Inget gulligull med rosa solnedgångar och fjäskiga smekande sommarvindar. Det gläder mig mycket att man inte alltid kan göra som man vill, färdas var som helst när som helst. Nu är vägen stängd, SJ har ställt in tågen och SMHI varnar för extrema köldeffekter. En skön känsla av litenhet och ursprunglighet infinner sig.

...är att åka på längden

2011-02-08T21:27:00.006+01:00

Äntligen. Jag är trendig. Det jag talar om är givetvis att jag har hakat på den rådande kollektiva vurmen för att svettas och snora i spåren. Längdskidåkning. Överallt kan man nu läsa om hur försäljningen av utrustningen för att åka skidor på längden slår nya rekord, det är kö i spåren i Stockholmsområden och att allt fler frivilligt vill hasa fram i nio Vasaloppsmil.

Många är de också som försöker sig på en analys av trenden. Kalla vintrar, Kallavintrar (alltså är hon en pingla eller vad?) eller helt enkelt att den prylgalna medelklassen behöver ett nytt intresse att köpa utrustning för? Roligast tycker jag att Sverker Sjölins teor i är, att längdåkningstrenden hör ihop med längtan efter ursprunglighet och det som är äkta. Surdeg, handarbete, korvstoppning, längdåkning liksom.

I mitt fall tror jag att det till stor del handlar om revansch. Faktiskt blir jag lite förvånad när jag hittar mig själv i elljusspåret på Ormberget, samma spår där jag våndats under grundskolans påtvingade skidundervisning med de sportigare klasskamraternas (allas) skidspetsar mot mina pjäxhälar. Men hej lilla knubbiga åttaårs Anna som blev vald sist och ännu senare på gympan, jag är här nu och jag är stark och jag kan dra dig runt spåret om det behövs. Trendig är jag också.

...är mindfulness

2011-02-06T15:49:00.002+01:00

Det här med mindfulness. Det ska på en gång sägas att jag vet mycket lite om det men eftersom det är oerhört trendigt just nu överöses jag som många andra av tips om hur man ska lyckas vara mer i nuet. Jag läser och jag ställer mig tveksam.

Meningen verkar vara att man ska bli en mer harmonisk människa genom att fokusera på det man gör, upplever och känner just nu. Absolut trevligt om man befinner sig på en bergstopp och blickar ut över ett mäktigt landskap, äter en smarrig glassportion eller tittar in i ögonen på sin älskade. Mindre kul om man står i en lång och långsam kö på Coop i en alldeles för varm dunjacka med en skrikande femåring bakom sig eller dammsuger med en högljudd och ineffektiv dammsugare (exempel från verkliga livet). Nuet är varierande behagligt att befinna sig i.

En annan aspekt av mindfulness är att det ofta ingår övningar i att tänka på ingenting. Det här känns obegripligt för mig. Jag vill absolut inte träna på att tänka mindre, jag vill tänka mer och bättre.

...är att räkna på det

2011-02-05T23:59:00.003+01:00

Jag har alltid misstänkt det men aldrig vågat yttra det av rädsla för att framstå som elitistisk/nördig/kombination av de två föregående (alltså någon från Lunds tekniska högskola à la universitetet är nördarnas revansch som rullar sig i formler och tråkig humor samtidigt som den har en känsla av att vara förmer). Därför känns det kittlande och befriande att läsa rubriken "Sämre liv med dåliga mattekunskaper".

..är att bygga pussel

2011-01-26T17:04:00.004+01:00

Mayhem berättar att hon har blivit bekant med en man som är otroligt harmonisk. Denna harmoniska man beskrev livet som ett pussel där alla bitar faller på plats och man aldrig gör fel eller ens behöver prova en bit som inte passade, allt som sker är till det bästa. Och nog vill jag gärna tro att det som händer är till det bästa, eller om inte annat så är det som det är och då får man agera utifrån det. Men hans pussellivstankar vill jag ändå opponera mig mot. Alla som har lagt pussel svårare än dagisnivå vet att man ibland sitter där med 273 bitar i samma himmelsblå nyans och tvingas prova dem en och en bara för att när man kontrollerat hela högen upptäcka att man missat den rätta och får börja om igen. Då och då får man krypa runt på golvet för att leta och det kan tillochmed hända att man får gå igenom allt skräp i dammsugarpåsen för att hitta den förlorade biten. Ibland har något småsyskon tuggat lite på bitarna så att de inte längre passar på sin plats och ibland har någon i vredesmod rivit allt man har byggt.

Jag hatar förövrigt det så trendiga ordet livspussel. Om jag nu nödvändigtvis ska likna livet vid något mer konkret vardagligt substantiv tänker jag mig något betydligt mer oregelbundet och trassligare och mer spännande än ett pussel och som inte nödvändigtvis måste lösas. Typ livsnystan. Eller livsmajbrasa.

...är klädkod

2011-01-19T21:31:00.005+01:00

Två fakta om mig:

1. Jag tycker om att göra saker och vistas på platser där den passande klädseln är långkalsonger, mössa och funktionsmaterial.
2. När det gäller kläder älskar jag assymetri, paljetter, guld, transparenta tyger, galna färger och mönster.

Det här är två saker som är väldigt svåra att kombinera. Och jag går där bland hyllorna på Myrorna och Röda Korset och suktar, min blick dras skataktigt mot allt som glittrar, i tankarna går jag redan rakryggad i klänningen i Fresh Princestil och pinglar med örhängena a la Mimmi från Tre kronor. Gång på gång får jag säga till mig själv på skarpen att jag inte behöver äga ett plagg med en jättestor guldrosett på ena axeln och att ull är ett mer passande material för mitt liv än sammet. Åh varför kan jag inte bara älska tråkfriluftslooken med huvtröja och buff?

...är att vända rätt sida till

2011-01-19T17:32:00.011+01:00

Om jag hade varit härligt huslig och naturligt, traditionellt kvinnlig som UnderbaraClara kunde det här inlägget handlat om att jag idag har bakat de gulligaste hallongrottorna och vikt jordfärgade handdukar och staplat dem i en underbar assymetrisk hög. Hade jag däremot varit en stenhård och tuff äventyrstjej hade beskrivningen av min dag snarare fokuserat på skridskoturen på havsisen i motvind och dis. Och hade jag istället varit en hipsnygg modebloggarbrud kunde jag lagt ut en bild på dagens outfit där jag posade i min nya blus i svart och guld som jag fyndade på Röda korsets rea. Snygg skulle jag vara också.

Det är ju det här med hur man framställer sig på nätet. Vad man väljer att lyfta fram ur sitt liv kan förstås variera efter tycke och smak men lyckad är ledordet. Man skriver absolut inte att man hade halvtråkigt, åt halvtrist middag, var lite less på sin familj och slösurfade i brist på något bättre att göra. Och hör sen.

...är att lära sig

2011-01-13T17:26:00.005+01:00

Jag har börjat på en kurs i längdskidåkning som en när och kär gav mig i julklapp. Som de flesta andra norrbottningar har jag givetvis genom åren hasat runt ett stort antal mil i spår och på isar, mer eller mindre frivilligt. Varför behövs en kurs kan man då tänka? Eller som en manlig bekant till familjen uttryckte det (jag skulle ju här helst skriva uttröck men jag har just fått lära mig att det är dialektalt): "Det ska till en skåning för att hitta på att man skulle gå en kurs och lära sig åka skidor på platten." Svaret är att jag trots milen med halvförfrusna tår på mellanstadiets förhatliga gympalektioner inte på något sätt känner mig fullärd inom längdåkning. Jag är helt enkelt sugen på att slipa bort min zombieliknande hasteknik för att komma lite längre eller lite fortare fram.

En intressant iakttagelse jag har gjort är att nästan alla deltagare på kursen är kvinnor. Det här är ett mönster jag känner igen från andra sammanhang som syftar till att man tillsammans med andra utvecklar sina färdigheter. Jag har deltagit i alltifrån seglarkurser till bokcirklar till motionspass i grupp. Det är alltid fler kvinnor. Hur kan det komma sig? Kan männen redan allt? Är de motvilliga till att utvecklas? Tycker de att deras kunskapsluckor är pinsamma och vill hellre leva i okunnighet än att framstå som en nybörjare inför andra? Eller är det kvinnornas tro på sin egen kraft och sitt eget kunnande som är för låg?

Personligen tycker jag iallafall att det är skönt att inte ha så mycket prestige att jag inte kan snubbla runt på mina lånade skidor eller på aerobicspasset och inte tycker att det är pinsamt att fråga vad som egentligen är grejen med August Strindbergs författarskap. Jag vill lära mig. Och jag behöver hjälp.

...är att trivas

2011-01-10T14:08:00.003+01:00

Jag älskar Dagens fråga i NSD/Kurien. Det är ett inslag i lokaltidningen av den klassiska typen "ställ en relativt ointressant fråga till fem stycken slumpvist utvalda personer på gatan". På frågan "Har du bokat någon solresa?" svarar Åsa Ejdemo "Nej. jag tycker att det är mysigt när det är vinter och vinter ska vara vinter och jag trivs". Word till Åsa.

...är julvandel

2010-12-23T11:49:00.005+01:00

Jag står mitt i julhandeln och tänker att vem är jag att köpa en present till Dig? Vad har jag för mandat att gissa Dina önskningar och för rätt att belasta Dig med ännu en ägodel? Är min osäkra och mycket vingliga smak verkligen tillräcklig? Mitt köpsjälvförtroende räcker verkligen inte till i sådana här situationer.

...är pektelefon

2010-12-19T20:28:00.003+01:00

Mamma har köpt en ny mobiltelefon, en pektelefon som hon kallar den. Hon verkar redan fäst sig vid sin nya vän och ägnar den stor uppmärksamhet. Medan vi talas vid via telenätet försöker någon annan i rummet få kontakt med henne.

Mamma: -Jag pratar med min android.
Jag: -Nej, du pratar faktiskt med mig.

...e-skräcken

2010-12-04T13:15:00.006+01:00

En sak som jag stör mig oerhört mycket på är det nuförtiden så trendiga snacket om att undvika "onaturliga" tillsatser i mat, främst såkallade e-ämnen. Jag vet, det finns ingen som helst anledning för mig att bli provocerad av detta. Folk får välja själva vad de stoppar i sig och det är väl egentligen något positivt att människor bryr sig om sin hälsa och kost. Ändå börjar det klia i mig när någon i min närhet säger "Jag tycker att det känns så otäckt med alla kemikalier och e-ämnen som vi får i oss hela tiden". Och ja, maten idag innehåller en hel massa saker som vi inte behöver och som i vissa fall kan ha tvivelaktiga hälso- och miljöeffekter. Jag känner själv en stark ovilja mot sötningsmedel som aspartam.

Men låt mig ändå säga emot på ett tonårstjurigt sett. För det första, e-ämnen är en generell beteckning för livsmedelstillsatser, såväl färgämnen som till exempel antioxidationsmedel. Medan det första kan anses rätt onödigt kan det andra hjälpa till att bevara exempelvis vitaminer (aha, vitaminer, nyttigt) i maten och förlänga hållbarhet (bra för att minska risken för att maten blir för gammal och måste slängas innan den konsumeras, alltså bra för att minska miljöpåverkan). Man kan alltså inte dra alla livsmedelstillsatser över samma kam. Ärligt talat misstänker jag att de flesta inte ens vet vad som är definitionen av ett e-ämne.

Dessutom, och viktigast, hur nyttigt eller farligt det är att få i sig något är alltid en mängdfråga. Spelar det någon roll att få i sig några gram av diverse livsmedelstillsatser då och då? Är det värt att lägga tid och energi på att försöka undvika dem? Är intaget av e-ämnen relevant i jämförelse med de luftföroreningar vi andas in dagligen för att inte tala om de gifter i form av alkohol och tobak som vi stoppar i oss helt frivilligt? För visst är det skrattretande när någon oroar sig för att få i sig rödbetsrött (E162) men inte tvekar att dricka både ett, två och fler glas vin på fredagskvällen.

Om jag får spekulera, och det får jag, tror jag att det handlar om gripbarhet. Det finns så mycket som är dåligt för hälsa och miljö och så mycket som är svårt att förstå, speciellt när det gäller kemi. Lättare då att välja ut en syndabock som får symbolisera allt det där läskiga och svårförståeliga , just nu är det inne att kalla den e-ämnen.

...är läslust

2010-09-10T10:26:00.003+02:00

Inget är lika förödande för läslusten som en dålig bok. När mitt paket från Adlibris anländer med nya frestelser ger jag äntligen, på sidan 435 av 606, upp den olidligt tjatiga The Seducer av Jan Kjaerstad. Jag vet inte varför jag envisas att försöka fortsätta även fast allt hopp är ute och det blivit tråkigt och ointressant för länge sen (läskig tanke: tänk om det är ett för mig utmärkande karaktärsdrag? ). En central (kropps)del i den omåttligt hyllade författarens roman är huvudpersonens magiska penis. Inte nog med att den fyller varje kvinna just så som hon vill bli fylld utan den för även över kvinnornas talanger till huvudpersonen och hjälper honom med alltifrån fiskelycka till höjdhopp till att förstå matematiken. Kjaerstad skriver också att alla män någongång har upplevt att deras penis har magiska krafter. Huruvida det är sant eller inte är svårt för mig att spekulera i men det förefaller mig inte osannolikt så mycket uppmärksamhet som denna centralt placerade kroppsdel får i precis alla tänkbara sammanhang.

Som tur är levererade Adlibris. Den här gången en underbar liten bok skriven av en författare från hemstaden, Fara vill av Elin Ruuth. Det känns så befriande och på alla sätt härligt att läsa något som roar och oroar och jag vill bara ha mer, läsa mer. Tur då att det finns en del material att jobba med, mjukvaroingenjören Leonid Taycher på Google har räknat ut att det sedan kilskriften uppfanns har skrivits 129 864 880 böcker.

...är manlig hygien

2010-07-12T17:19:00.003+02:00

På mitt sommarjobb i den norska närbutiken får jag ägna delar av dagarna till att packa upp varor. Vid hygienhyllan finns tid och ämnen för reflektion. Palmolive har kommit med en ny serie duschtvål som riktar sig till, och här finns det ingen tvekan, män. Den finns i fyra olika dofter med de fantasieggande namnen wild forest, pure arctic, zen therapy och active volcano. Skog kan jag ganska lätt förknippa med en god lukt, arktiskt klimat känns visserligen friskt men kanske aningens doftlöst, zen terapi ger mig inga doftassociationer alls. Men aktiv vulkan? Luktar inte det svavel? Och det vill man väl inte lukta? Kanske är jag fel ute, kanske är det inte dofterna som namnen ska spegla utan personligheten hos användaren. En varmhjärtad, jordnära skogsman, en kall, hård äventyrare, en frisinnad kille med intresse för asien eller en farlig, eldig och spännande älskare. Bara att välja vem man vill vara eller ha. Eller börjar mina tankar influeras lite väl mycket av de passionerade framsidorna av Harlequinromaner som jag har utsikt över från kassan?

...är att växa upp

2010-06-22T23:28:00.005+02:00

Så händer det plötsligt. Jag känner att jag vill ta ett steg in i den normerade svenska vuxentillvaron. Jag köper en volvo. Det känns som någon slags vuxenblivanderitual, ett mandomsprov, istället för konfirmation eller att hoppa från en hög klippa. För mig som intresserar mig lite och vet mindre om bilar blir beslutsprocessen kvalfylld. Hur många körda mil är mycket?Ska jag satsa på stort lastutrymme eller liten bensinförbrukning? En potentiell säljare berättar stolt att han minsann har kört ytterdörrar inne i sin volvo 740 utan att något stack ut. Behöver jag dragkrok kanske? Inte för att jag är speciellt bra på att backa med släp men man kan ju öva.

När jag väl tagit steget och gjort mitt livs största bankomtatuttag på femton tusen, skrivit under det av konsumentverket rekommenderade kontraktet och rullar ut på hertsöleden känner jag mig som Bruce. Redo att plocka upp Mary och köra hela natten, för att köpa skor eller på väg mot det förlovade landet eller bara på väg bort för att det här är en stad för förlorare och baby, vi var födda för att vara på väg.

Och du Mary, om du har många saker som du vill ha med dig så har jag packlådor, praktiska och stapelbara i genomskinlig plast med lock.

...är vardagligt språk

2010-04-27T10:02:00.002+02:00

För att intala mig själv att jag fortfarande är en allmänbildad person trots att flytten till fjälltrakterna medfört att såväl mitt tidningsläsande som mitt googlande nått nya bottennivåer gör jag orddelen av årets högskoleprov . Det gläder mig mycket att fjällen återfinns även här då betydelsen av det här i norr vardaliga ordet jokk efterfrågas. 80% lyckas pricka in rätt svar medan 10% tror att dte betyder antingen renkalv eller vandringsstav. Det är skillnad på vardag och vardag.

...är pågående samtal

2010-04-18T21:54:00.002+02:00

Vi vaknar dagen efter festen och ägnar oss åt den i dylika situationer vanliga aktiviteten att kolla våra mobiler ifall något hänt efter det att vi somnade någongång under småtimmarna. Jag och Candy har fått något sms var, värre är det för mannen i stationshuset.

Mannen i stationshuset: -Jag har ett missat samtal, nej ett PÅGÅENDE samtal.
Vi: -Va? Med vem?
Mannen i stationshuset: -Jag vet inte.

... är samlevnadsproblem

2010-04-06T17:43:00.002+02:00

Det finns många teorier om varför det är så svårt för män och kvinnor att leva tillsammans. Darling T tror att det kan bero på att killars största intresse är att chilla. Lucky Boy anser att det största problemet är att det finns en överhängande risk att tjejen man gillar åker till Bali. Jag drar den gamla vanliga slutsatsen; det behövs mer forskning på området.

...är ombytta roller

2010-04-06T17:35:00.004+02:00

Lillebror K kommer hem från jobbet och läxar upp mig.
K: -Anna, är det du som har druckit upp min mjölk?
Jag: -Ja.
K: -Du måste ju rapportera det så att jag får chansen att inhandla en ny. Annars står jag där helt torrlagd på morgonen. Nu löste det sig ju den här gången. Men nästa gång MÅSTE du säga till, okej?

...är att vara snygg

2010-03-25T22:42:00.002+01:00

Jag och fjälltjejerna dikuterar raggning.

Jag: -Det sägs att killar som åker telemark får mycket brudar.
AK: -Jag tror inte att det funkar lika bra för tjejer.
M: -För tjejer funkar det bäst att vara snygga. Och att skratta åt killarnas skämt.

...är facebook

2010-03-24T17:00:00.003+01:00

Jag fikar hos mannen i stationshuset. Vi diskuterar huruvida det vore en bra grej att skaffa facebook eller inte.

Jag: -Det sägs att man skulle få fler kompisar om man hade facebook.
Han: -Vill man egentligen ha fler kompisar?

Där var det igen, kvantitet kontra kvalitet.

...är onomatopoetikon

2010-03-01T15:31:00.002+01:00

För att förbereda mig för veckan läser jag väderleksrapporten på yr.no. Väderleksrapporten för Lund lovade sludd för idag måndag. Jag tycker att det är ett helt fantastiskt onomatopoetiskt ord, kortare och oändligt mycket kärnfullare än svenskans otillräckliga motsvarighet snöblandat regn.

...är mängd

2010-02-23T16:21:00.002+01:00

Jag kommer in till föreläsningssalen, rotar febrilt i ryggsäcken, tappar papper på golvet och är i vägen.

Jag: -Ånej, jag har inte med mig anteckningarna till den här föreläsningen.
Föreläsningsgrannen: -Du har ju många andra papper med dig iallafall.

Jag vet inte om jag ska ta det som uppmuntran eller kritik. Det är den ständiga frågan, kvalitet eller kvantitet.

...är att sätta fingret på

2010-02-23T07:17:00.003+01:00

Jag är verkligen ingen sportfantast och det bästa med OS är i min mening bakgrunden, de snöklädda granarna och koskälleklangen. Men man bara måste älska den här rubriken.

...är att leva drömmen

2010-02-17T21:34:00.002+01:00

För ett par veckor sedan läste jag att Manpower gjort en undersökning om vilket som var svenskarnas drömyrke. Det är inte svårt att förstå varför klassiska pojk- och flickdrömmar som äventyrare, pilot och musiker platsar på listan. Konstigare tycker jag att det är att det faktiskt finns människor därute som på frågan vad de helst av allt skulle vilja jobba med svarar managementkonsult som om det vore den naturligaste saken i världen. Högst upp på listan placerar sig dét som även är mitt drömyrke (och det verkar ju som att det kan gå vägen), ingenjör. Det förvånar mig lite. Eller, jag personligen blir ju lycklig av att göra datasimuleringar, räkna på flöden och läsa obegripliga rapporter om än obegripligare ämnen men att detta även är något som medelsvensson drömmer om överraskar mig.

Sen hittar jag det ultimata beviset på hur inne det är att vara ingenjör. Barbie har blivit det. Sällan har jag känt mig så rätt i tiden.

...är att utöka sitt ordförråd

2010-02-09T19:55:00.002+01:00

Jag har börjat läsa Gentlemen av Klas Östergren. Jag berömmer mig själv för att vara en van läsare med relativt stor erfarenhet vad det gäller det svenska språket, dessutom är jag stolt över min allmänbildning (ja, jag svarade att bulgur var ett stränginstrument då jag skrev högskoleprovet, men det var år 2004 för tusan, innan det hade gått inflation i sädesslag med konstiga namn som man ska äta i tid och otid). Men här stöter jag på patrull. Redan på första sidan stöter jag på luguber, ett ord som jag inte alls förstår även om jag på ordets klang får en viss känsla för det. U:na ger det en unken doft. Nästa morgon slår jag upp det och får veta att det är ett ålderdomligt ord som betyder sorglig, dyster. Tack Klas, nu känner jag mig himla mycket mer bildad.

På samma sida i romanen hittar jag även imposant som enligt ordboken betyder storslagen. Åh vad härligt, är det något jag behöver fler synonymer på och vill prata mer om så är det just storslagenhet.

...är att vara något

2010-02-01T21:55:00.002+01:00

Jantelagen. Detta älska att hata fenomen. För även om får utstå mycket kritik och det att bryta mot den kan anses som härligt osvenskt (eller otroligt irriterande) så finns det få saker i Sverige som kan ge en sån härlig gemenskapskänsla. Och då menar jag inte att man kollektivt går runt och tycker att andra inte får vara något utan det faktum att alltifrån rockstjärnor till lundastuderande vd wannabes till deckardrottningar till Anna Anka till spinkiga norrlänningar med popambitioner kan säga:

-Nej jag var tvungen att flytta från Luleå/Bromölla/Sverige. Det var så mycket avundsjuka. Ingen fick lyckas.

Och få en förstående nick till svar. Alla förstår. Alla vet vad man talar om. Alla tycker illa om jantelagen. Allra sämst tycker man om den i Nordmaling, där har man fått nog och beslutat sig för att agera.

...är kyla

2010-01-24T17:28:00.003+01:00

Uppväxt i Luleå som jag är anser jag mig ha en viss erfarenhet av det här med kyla. Människor som kommer från södra Sverige har många gånger sagt till mig att det är lika kallt här i Skåne som i Norrbotten. Luften är ju så fuktig här. Låt mig ge ett enkelt svar på den frågan. Nej. Det är inte alls lika kallt här. I skåne använder jag mig i normal fallet överhuvudtaget inte av kläder som är nödvändiga för att överleva på nordligare breddgrader, tillexempel långkalsonger, vinterjacka och täckbyxor. Jo, säger då söderlänningarna som kanske inte ens varit norr om Stockholm, det är lika kallt här. Ingen verkar tro på mina based on a true story-uppväxtberättelser om ihopfrysta ögonfransar och snor som fryser i näsborrarna. Ja, det händer att jag också fryser här, men som sagt, man klär sig ju inte direkt för polarfärd när man går på stan i Lund (förutom gangsterkidsen i stora svarta dunjackor).

Äntligen finns det någon som ställer sig på min sida.

...är allmänbildning

2010-01-22T17:46:00.002+01:00

Det största som någon i min familj har presterat är utan tvekan när lillebror N vann Vi i femman 2003. Nästan lika stort är att mamma får visa hur cool hon är i dagens NSD. Props.

...är hämnd

2010-01-17T15:25:00.003+01:00

Under tusentals år har människor hållit vilda djur i fågenskap. Alla borde förstå att det inte håller. Djur ska vara fria och hör hemma i naturen, enligt mig gäller det såväl vargar och hajar som hundar och hamstrar. Det var bara en tidsfråga innan verkligheten skulle börja likna den fantastiska filmen (som förövrigt får alldeles för lite cred) Deep Blue Sea. Nu börjar det hända.

Bäva människor, djuren slår tillbaka. Och de är förbanande. Med all rätt.

...är respekt

2010-01-14T11:08:00.002+01:00

Jag är tillbaka i skåne. Vintern håller i sig här, det ligger lite snö på marken och det är minusgrader i luften. Tråkigt nog är det även en liknande temperatur inne i mitt rum där jag och dunderförkylningen försöker plugga. För första gången sedan jag flyttade till dessa sydliga breddgrader har jag nu flera dagar i rad använt mig av det praktiska men ack så oglamorösa plagget långkalsonger. När jag var hemma över jul berättade stora K att hon hade informerat en av sina stockholmsvänner om att bruket av långkalsonger var ytterst vanligt i norrbotten. Alla har det. Varje dag. Från oktober till maj. Typ. Vännen hade frågat henne hur människor trots detta kunde respektera varandra.

Nu verkar alltså turen ha kommit även till skåningarna att öva sig i tolerans mot sina medmänniskor. Respekt- nu även i skåne.

...är att associera fritt

2009-12-27T11:44:00.004+01:00

Veckans bästa middagskonversation:

K: -Stålmannen är handikappad och invalid.
Jag: -Stålmannen är död.
Mamma: -Appropå handikappad så har jag träffat en som inte var handikappad.

...är rock och poesi

2009-12-25T12:03:00.002+01:00

Jag och Lucky Boy kommer fram till att julen är den högtid som är mest rock. Han tror att det beror på att julen rymmer möjlighet både till tragedi och stor glädje. Dessutom hävdar han, och det vill jag ge honom rätt i, att Bruce aldrig skulle skriva en låt om påsken.

Julen också poesins högtid. Julklappar utan rim är en otänkbarhet i vår familj. Men precis som inom poesin i stort ryms det olika sorters poeter inom familjen. Bröderna K och N teamar som vanligt när det gäller julklappar, dock har de svårare att kombinera sina lyriska ambitoner.

K: -N vill alltid skriva en hel novell. Jag vill ha det mer actionfyllt, två rader med mycket känlsa.

...är att snöa in

2009-12-23T22:12:00.002+01:00

Snön vräker ner som aldrig förr. När jag bodde i Luleå senast tror jag inte att det var min uppgift men nu när jag är äldre och visare tar jag tillfället i akt. Det är så befriande primitivt att skotta bort snön utanför sitt hus så att man kan komma ut. Back to basics liksom.

...är att slåss för den du är

2009-12-22T11:32:00.003+01:00

Jag pratar med Snyggsara i telefon, det var länge sen sist. Vi battlar om vem som lever det mest pensionärsliknande livet.

S: -Jag går aldrig ut längre.
Jag: -Jag lyssnar på P1.
S: -Jag ser både Idol och Robinson, alltså är jag hemma både på fredag och lördagskvällarna.
Jag: -Jag ser på På Spåret.
S: -... Du vinner.

...är den mänskliga faktorn

2009-12-18T11:05:00.003+01:00

När jag kommer hem till Luleå och Ringgatan informerar lillebror K mig om det senaste tillskottet i familjens maskinpark. En diskmaskin. Han berättar att den är större än den förra och förklarar hur man ska vända på den lilla skylten plocka i/plocka ur när diskmaskinen har körts färdigt.

K: -Men det är inte ett helt vattentätt system. En gång stod det plocka ur fast den var full av smutsig disk.

Där var den igen. Den mänskliga faktorn.

...är det gamla svarta

2009-12-14T22:16:00.003+01:00

På senare år har jag blivit en såkallad kaffemoster. Jag anser att kaffe är mycket bra för såväl själen som humöret för att inte tala om stämningen. Detta är ju inget nytt under solen, kreativa E har ett tryck från förr i tiden som påpekar vikten av att förakta män och älska kaffe. Såhär i tentatider blir det ju en hel del. Jag kände väl på mig att det var hälsosamt också.

...är gemenskap

2009-12-07T23:26:00.002+01:00

Ljuset är släckt, discolamporna blinkar, en up tempo version av Cry me a river pumpas ur högtalarna. Intstruktör Lars hojtar "Kom igen, nu kämpar vi tillsammans!". Det är dags för finalvarvet på torsdagkvällens aerobicspass. Och jag känner verkligen stark sammanhållning med främlingarna i rummet som jag aldrig tidigare har pratat med, det känns verkligen essentiellt för mig att göra mitt bästa i det dansliknande programmet, inte bara för min utan för gruppens skull. Efteråt spontanapplåderar vi och mannen i sextioårsåldern som står bredvid mig och jag gör en high five.

Jag vet mycket lite om psykologi. Det måste dock finnas något mycket fundamentalt samband mellan att göra saker i takt med andra människor och att känna gemenskap. Jag vill nog inte veta vad det säger om mig och mitt liv men jag blir alltid lite varm i kroppen, och då menar jag inte den vanliga ansträngningssvettningen, när jag får jogga och klappa takten samtidigt som femtio andra människor i den oglamorösa gympasalen på Gerdahallen.

...är att pumla runt

2009-12-01T20:34:00.007+01:00

Så råkade jag då slutligen ut för det mest klassiska av dialektala missförstånd. Följande konveration ägde rum mellan mig och Sötaste S i korridoren.

Jag: -Har du köpt nya pumlor?
S: -Va?
Jag: -Ja, är de nya?

Så slår det mig. Det heter inte. Pumla. I södra Sverige. Snabbt försöker jag skyla över mitt misstag.

Jag: -Jul...eh...

Och jag tänker febrilt, vad tusan kan det heta på sydsvenska?

Jag:- Julkulor?

Mina klasskompisar tycker att pumla låter som ett sexuellt verb. DN vet såklart bättre.

Tydligen betyder pummel tjockis på tyska. Det låter otroligt gulligt. När lillebror K var liten åt han pumlor. En pummelätande pummel med andra ord.

...är problemlösning

2009-11-30T20:54:00.004+01:00

Jag håller på att lära mig att använda ett nytt dataprogram. Man kan räkna med det, göra färgglada grafer och allt möjligt kul. Men det bästa av allt är ändå komandot Solve the problem. Fantastiskt. Jag önskar att det fanns sådana knappar på fler ställen, allra helst i den verkliga världen.

...är att överleva

2009-11-26T23:11:00.004+01:00

Det cyklar förbi en tjej i min ålder. På hennes ryggsäck hänger det en massa tingeltangel, nallebjörnar, nyckelringar och rosetter.

PI: -Det där är inte okej.
Jag: -Nej, det är inte okej att ha saker hängande på ryggsäcken om man är äldre än tolv och yngre än sextio.
Pi: -Förutom drakreflex.
Jag: -Det är inte okej med drakreflex heller. Det är fult.
PI: -Det handlar inte om att vara snygg, det handlar om att överleva.

Han har rätt förstås. Det är november i skåne, det regnar varje dag, överlevnad är primärt.

...är vikt

2009-11-23T17:32:00.003+01:00

Appropå tidigare inlägg om internet

Jag tycker att det är både kul och viktigt att räkna, speciellt för att försöka uppskatta värdet av olika saker i vardagen. Därför gläder det mig mycket att någon nu har ägnat sig åt den viktiga uppgiften att räkna ut vad internet väger.

Okej häng med nu. Alla finns på internet, internet ska finnas på Kungliga biblioteket, internet väger antingen femhundra miljarder eller fem miljondelars gram, hur mycket väger då var och en på Kungliga biblioteket?

...är vaccinering

2009-11-20T09:20:00.005+01:00

Själva diskussionen om svininfluensan och vaccineringen (vad är värst, ska man göra det eller inte, är meningen med massvaccinationen i själva verket att märka alla med ett microchip) börjar nu bli så tröttsam att iallafall jag känner att en vecka med hög feber verkar lindrigt i förhållande till allt tjat om handsprit och konspirationer.

Så i lördags var det äntligen dags för höstens stora händelse. Det var dags för mig att vaccineras. Jag hade hört skräckhistorier om timslånga köer och vakter i reflexvästar men inte då. Direkt jag stiger genom dörren blir jag välkomnad av en kvinna (ijuförsig klädd i självlysande grön pikétröja) som säger att det är roligt att ha mig där. Hon pch hennes kollega följer mig till väntrummet där jag inom tre sekunder blir inropad i ett rum där inte en utan två sjuksköterskor med snygga assymetriska frisyrer hjälps åt att sticka mig. Sen får jag sätta mig i ett väntrum och äta dumle i en kvart. Det går runt en praoelev och serverar saft, en stereo från nittiotalet spelar absolute love låtar från samma tid, det råder en fin och lite högtidlig stämning. Jag känner att jag gjort något bra inte bara för mig utan för oss alla. I'll stand by you.

...är fel sammanhang

2009-11-17T23:30:00.003+01:00

Man kan inte vara glad jämt sägs det. Jag är det nästan alltid och det är ibland taget ur luften och helt fel i sammanhanget.

Lista på saker som inte passar sig att säga en måndagsförmiddag i november:
1. Ny vecka nya möjligheter.
2. Man har så roligt som man gör sig.
3. Det finns inga dåliga väder bara dåliga kläder.
4. The sky is the limit.
5. Behandla andra som du själv vill bli behandlad.
6. Never bored because never boring.
7. Morgonstund har guld i mun.
8. Varje dag är en gåva.
9. Det är vardagen som är livet.
10. Det här är väl ändå livet på en pinne?

...att arkivera

2009-11-16T22:26:00.002+01:00

Appropå mitt förra inlägg om att alla är på nätet läser jag att internet nu ska arkiveras.

Om alla är på internet och internet ska vara på Kungliga biblioteket, kommer vi då alla att vara i en dammig bibliotekskällare i Stockholm? Det här börjar närma sig metafysik.

...är att vara på nätet

2009-11-13T09:48:00.003+01:00

Jag kommer ihåg för drygt ett år sedan då jag delade tält med två trevliga unga män från Gällivare. Just när vi ska sova säger den ena:

-Hallå! Visste ni en grej? Jag finns på internet!

Han lät mycket nöjd. Nu hittar jag rubriken "Nästan alla är på nätet" på min favoritsajt. Ja hörrni, framtiden är här nu.

...är att kombinera kreativt

2009-11-09T10:32:00.005+01:00

Jag ägnar söndagen åt att fördriva smuts och skräp från min bostad. Jag hittar då en gammal affish med reklam för en klubb på en av lunds nationer. KLubben hette Club Bizarre och nog verkar den ha varit bisarr alltid. Affischen är täckt av ett psychadeliskt mönster i rött, gult, svart och rosa. Högst upp är det listat vilka musikstilar som kommer att spelas: acid tehno, tribal techno, acid trance, psychedelic trance, tribal trance, ambient, psychedelic ambient, dub, ambient dub och pshychedelic dub.

Med risk för att stöta mig med trance/acid/tribal/ambient/dub/craziness fans, jag vet att det kan vara för att jag inte är nog inne eller nog subkultur för att förstå men för mig verkar den ovanstående listan mer som resultatet av någon kreativ form av alfapet än en musikbeskrivning.

...är tonårsanalys

2009-11-08T12:29:00.004+01:00

Kreativa E bjuder hem mig för en lördagskväll på temat "Den ironiska generationens syn på kärlek, raggning och dejting". Som vanligt är intressant och upplysande.

Allra mest imponeras jag dock av hennes senaste tidningsurklipp som pryder insidan av toalettdörren. I ett för nutiden typiskt enkät format tillfrågas tre tjejer från växjö om de tror att Usama bin Laden är död. Alla tre tjejerna är i femtonårsåldern. De ser duktiga och snygga ut, man kan liksom ana ett småleende men ingen visar tänderna. Alla verkar ta frågan på allvar och de tror att han är död, en av dem frågar om han inte blev hängd. Det bästa, och kanske mest naturvetenskapliga svaret kommer från Freja Wessman, 15 år:

-Han är död. Det var ett tufft klimat för honom att leva i, då dör man förr eller senare.

Hon har rätt , ingen klarar av en för svår miljö i längden. Det funkar kanske ett tag men förr eller senare går det inte längre. Det gäller både microorganismer och terroristledare.

...är manliga namn

2009-11-02T11:06:00.007+01:00

Appropå mittt tidigare inlägg om könsneutrala namn.

Att de med som oftast har manliga namn (alltså männen) lyckas bättre i karriären har ju länge varit känt. Mer förvånand blir jag när jag läser om ny forskning som visar på att även kvinnor med androgyna eller maskulina namn har större chanser till en framgångsrik karriär. Dessutom känner de sig oftare som "en i gänget" . Man kan både tycka att det är lite lustigt men visst är det också irriterande, för självklart är ju "gänget" alltid manligt och trots att artikeln inte går in på det så antar jag att en man inte skulle vinna speciellt mycket på ett kvinnligt eller androgynt namn.

Man kan ju lätt bli lite trött på att återigen få bevisat att bästa sättet för kvinnor att lyckas med saker är att vara så lika den manliga normen som möjligt. Men jag vill inte vara bitter. Jag väljer istället att tacka folktandvården skåne som tilldelat mig det androgyna namnet Anna Fredrik istället för mitt gamla feminina. Så tack folktandvården för att ni tog bort min tandsten och dessutom gav mig ökade möjligheter till ett framgångsrikt yrkesliv.

...är kalt

2009-10-29T19:17:00.003+01:00

Lilelbror K är på besök. Vi dricker kaffe i det flashigaste huset på Lunds Tekniska Högskola, nämligen Ingvar Kamprad Design center (bara namnet!). Huset är trendigt och kalt i betong, glas och metall både utvändigt och invändigt.

K: -Håller de på att bygga om här?
Jag: -Nej, det tror jag inte.
K: -Va? Ska det vara så här?
Jag: -Det är typ design.
K: -Är det design att ha ingenting?

Han skrattar mycket och länge.

...är att förvirras

2009-10-26T21:52:00.003+01:00

Jag pratar med lillebror K i telefon. I ett försök att imponera på honom med min rock n' roll life style berättar jag att jag bokat en skidresa till Val Thorens.

Jag: -Det är ett av världens största liftsystem.
K: - Hm... Tror du inte att det blir lite förvirrande?

Med denna enkla kommentar tycker jag att K lyckas ringa in en stor del av samtiden. Man ska man välja alltifrån närproducerad mat till vårdcentral till pensionsparformer. För att inte tala om att man enligt Deeprak Chopra och andra självhjälpare även ska välja andra saker såsom till exempel lycka. Nog är det förvirrande alltid.

...höstig look

2009-10-21T09:05:00.004+02:00

I en av gratistidningarna läser jag om hur man sminkar sig till en höstig look. "med ett ljusrosa rouge ser dina kinder lika härligt rosiga ut som efter en frisk höstpromenad" . Jag och PM funderar över hur man kan utveckla det hela för att få en RIKTIGT höstig stil och se ut som att man just kom tillbaka från en mysig skogstur, här kommer våra bästa tips:

1.För den rätta immiga touchen på glasögonen , använd blomspruta.

2.Är du inte naturligt snorig så kan honung av lagom rinnighetsgrad vara ett effektfullt substitut.

3.Toppa gärna stilen med en härlig platt och elektrisk mössfrisyr.

Lycka till!

...är de gamla gröna

2009-10-20T08:31:00.007+02:00

Träd har ett stort symbolvärde för människor. Redan vikingarna hade sitt världsträd asken Yggdrasil. Om man går vilse i skogen ska man krama ett träd. I december tar vi in ett träd i vardagsrummet. Enya har gjort en skiva som heter "The memory of trees".

Träd kan bli jättegamla men det handlar ändå om en för hjärnan greppbar tidsrymd , några hundra år jämfört med stenars medelålder som ligger på ett par miljarder år. Kanske är det därför träd i allmänhet, och främst kanske anrika varianter som ekar, associeras med vishet och trygghet (kom ihåg att Sparbanken länge hade en ek som symbol, nuförtiden förknippas bankbranchen kanske varken med trygghet eller vishet men det är en annan historia).

Candygirl har ägnat de senaste två åren till att lära sig om träd. Hon vet därför mycket om dem. Island är ett skoglöst land och det är kanske inte så konstigt att islänningar vet mindre om träd. Ett isländskt ordspråk lyder "Sjaldan fellur eplið langt frá eikinni". Ja, jag vet, isländska är inte ett världsspråk men om man tar sina sammmanlgada kunskaper i svenska, turistnorska och från danska tv-serier så klarar man nog att översätta: "Sällan faller äpplet långt från... eken"?

...är lagom exotiskt

2009-10-16T18:15:00.003+02:00

Jag får ett sms från PM, han ska äta sushi ikväll. Själv ska jag äta quessadillas med väninnorna. Varför verkar alla i hela sverige bli sjukt sugna på utländsk mat just på fredagar? Det är som en masspsykos, den kollktiva hjärnan tänker: "Hm, vad ska vi äta idag när det är den sista vardagen i veckan? Inte spagetti och köttfärssås, det är för vanligt, och vi är ju sådär härligt öppna för nya spännande saker i vår familj, speciellt när dte snart är helg. Men inte något för exotiskt, och inte för starkt. Något som hela familjen gillar... som man kan äta med händerna... som passar till bag in box..."

...är könsneutrala namn

2009-10-15T21:59:00.004+02:00

I och med att Jan Olov Ågren av regeringsrätten tillätts lägga till förnamnet Madeleine blev det den 29:e september i år fritt fram för vuxna att välja sina förnamn, detta utan hänsyn till om namnen tidigare betraktats som mans- eller kvinnonamn. Det var ju kul för Jan Olov Madeleine och alla andra som är missnöjda med de namn som deras föräldrar spånat fram. Jag blev ändå lite förvånad när jag idag fick ett sms från folktandvården som började med hälsningen "Hej Anna Fredrik!". Har vi alla fått könsneutrala namn nu?

...är drastiska åtgärder

2009-10-14T20:45:00.001+02:00

Marty säger att han ska operera bort ångestcentrat i hjärnan. Jag undrar om det gör en till en bättre eller sämre människa.

..är tempererat klimat

2009-10-13T23:26:00.002+02:00

Jag spenderade sommaen norr om polcirkeln. De få dagar som temperaturen steg över 20 grader pratade vi som jobbade där inte om annat än hur EXTREMT varmt det var. Nu har det hänt igen. Fast tvärtom. Imorse när jag kom till skolan trodde jag att jag gått fel och hamnat på en nordpolsexpedition, vinterklädda människor överallt som pratade om hur EXTREMT kallt det var ute. För att citera Discoveryprogrammet Extreme Engineering:

"...The temperature is EXTREME...at any moment someone could FREEZE TO DEATH and DIE..."

Hur kallt det var? Två plusgrader.

...är små problem

2009-10-12T13:19:00.002+02:00

Jag läser högt från Postissidan (en insändarsida för ungdomar 10-14 år, tänk kropp och knopp i KP) i Sydsvenskan.

-"Jag har ett problem. Det finns fyra killar som jag tycker är söta men det känns pinsamt att ta kontakt. Jag vill nå en men numret stämmer inte."

Grandmaster P tycker inte att det verkar så farligt.

-Hon har ju små problem. Det finns fler än fyra tjejer som jag tycker är söta.

...är medel som man kan leva av.

2009-10-11T22:01:00.003+02:00

Appropå det förra inlägget om det här med att dejta och livsmedel. Eller egentligen bara appropå livsmedel. I ett avsnitt av värsta språket som gick för ett antal år sedan fick några svenska kändisar frågan vilket ord de tyckte var vackrast i svenska språket. Kristina Lugn svarar:

"Det vackraste ordet i svenskan tycker jag är LIVSMEDEL, ett medel som man kan leva av".

Så talar en sann poet.

...är att dejta utan livsmedel.

2009-10-08T19:16:00.005+02:00

Jag och Honey sitter och pluggar i det glamourösa fiket på kemicentrum. Snygge F kommer förbi och frågar om vi har något förslag på dejtaktivitet, de har redan tagit en promenad och haft filmkväll två gånger.

-Ni kan ju laga middag ihop, föreslår Honey.
-Nej för tusan, då är man bara hungrig och sur. Umgås får man göra när man har ätit, protesterar F.
Jag föreslår korsord. Honey skrattkontrar med spela spel.
-Eller baka en kaka!
-Inget som inkluderar livsmedel! Ni har ju de sämsta förslagen någonsin!
-Nej jag vet ett sämre, säger jag. Att kolla i fotoalbum från när du var liten.

...att slå hål på myter.

2009-10-07T19:10:00.003+02:00

Ni vet hur både trist och pinsamt det är när folk säger "Visste ni att ordet lagom bara finns på svenska?" och ser så där nöjda ut. Som om de just hade sagt något enormt upplysande och intressant som verkligen sammanfattar det svenska psyket. Som om man inte hade hört den förut. Men när jag läser i min isländska lärobok snubblar jag över mátulega som betyder just, ja just det, lagom! Ha, där fick de, pseudospråk/samhällsvetarna.

...är att saker förändras.

2009-10-05T08:52:00.003+02:00

I omklädningsrumemt står två nakna kvinnor i sjuttioårsåldern (med andra ord trendiga).

-Jag har ju börjat med släktforskning.
-Jaha, så intessant.
-Ja det är spännande att läsa gamla kyrkböcker. Vet du, språket har verkligen förändrats sedan 1600-talet.

Nämen. Det kunde man ju aldrig tro.

...är att tända lampan

2009-09-30T07:40:00.003+02:00

Häromdagen skulle jag för första gången i mitt liv inhandla en lågenergilampa. Det visar sig vara svårare än jag först trodde. Det finns mjukt ljus,hårt, vitt ljus, gult ljus... i flera olika märken. Hur ska man veta vad man vill ha om man bara vill se lite snygg ut när man målar mascara?

Det värsta av allt är att det står saker som 9W=50W och 11W=60W på förpackningarna. En vän påpekade för mig att de flesta nog förstår att det betyder att en 9W lågenergilampa motsvarar en 50W glödlampa. Kanske det. Men är dte en sak jag har lärt mig på all matte jag har läst så är det att man ska respektera enheter och likamedtecknet. 9W är inte lika med 50W. Word.

...är att tala med hundar

2009-09-29T07:39:00.003+02:00

Min korridor har kommit över ett nummer av tjejtidningen Cosmopolitan, visserligen några månader gammalt men sanningen åldras med värdighet heter det ju. Under rubriken "Så fångar du den populäre mannen" läser vi om tekniken ignorera-belöna-stöt bort. Jaha, de har anställt the Dog Whisperer som relationsexpert. Perfekt metod om man vill tämja en Golden Retriever men att den också skulle fungera för raggning känns ju otippat. Kanske om man vill ha en kille med hundögon?

...är mörka morgnar

2009-09-28T07:11:00.003+02:00

I morse när jag vaknade var det helt mörkt ute. Det borde väl inte ha gjort det men det förvånade mig. Det är nya tider nu, och det ser inte ljust ut.

...är lördagsutflykt

2009-09-27T13:17:00.002+02:00

Morgon, ryggsäckar i bakluckan, lagom peppig låt i högtalarna, nykaffedrucken och ännu mer kaffe i termosen. Det finns ingen bättre känsla än att sitta med goda vänner i bilen på väg mot utflykt och äventyr. Man vet ännu inte hur dagen kommer att bli men man vet att den kommer att bli skrattig och trevlig.

Gårdagens lördagsutflykt bjöd på skånska vyer med åkrar och gårdar, den obligatoriska kafferasten på en parkering i valfri skånsk håla (denna gång Tommelilla) och bad i havet. För en norrbottning som mig känns det mycket exotiskt när frukt växer på träd och inte bara återfinns i fruktdisken på kvantum. Därför var det också spännande att se äppeldyrkandet anta enorma proportioner på Kiviks äppelmarknad. Där spanade vi in den gigantiska tavlan gjord av äpplen (dock föreställande hästar, koppling oklar), smakade must och trängdes. Marknadens vanligaste besökare utgjordes av par bestående av kulturtant klädd i naturmaterial och man med trött blick och påsar fyllda med äppelrelaterade produkter i närodlad anda.

Om vi såg några vilda djur? Iller, varning för vildsvinsskylt samt små, tjocka hundar.

...är att vara datanörd

2009-09-24T07:32:00.004+02:00

Jag har börjat läsa en nybörjarkurs i programmering. Det är oväntat roligt. Jag blir otroligt stolt när jag lyckas få min dator att lösa svåra problem som till exempel att räkna upp alla tal mellan 1 och 10 (seriöst, hur klarade mänskligheten sig innan datorn?). Aldrig har jag känt mig så cool, snygg och nördig på samma gång, ungefär som Natalya Fyodorovna Simonova.

...är 70+

2009-09-22T21:29:00.002+02:00

Trenden med småkakor, mormorsserviser och handarbeten verkar hålla i sig. Om man ska tro SvDs kulturbilaga från i söndags är det hetaste just nu att klä sig som eller ännu hellre vara 70 år plus. Vad är det då som ligger bakom hajpen av pensionärslivsstilen? Längtan efter trygghet i klimat- och finanskristider? Motreaktion mot aldrig-växa-uppgenerationen? Ännu ett bevis på att allt som är ute tillsist blir inne igen? Jag vet inte och du skrattar nu men snart står du där i stickad väst och föreslår dina vänner ett parti boule på torsdag eftermiddag.

Jag själv då? Jodå, efter senaste gympapasset stapplar jag fram som om jag vore född senast 1920. Sällan har träningsvärk känts så hippt.

...är att säga snälla saker

2009-09-21T07:44:00.005+02:00

Det är fint när människor är peppande när jag har gjort slut. Speciellt kul tycker jag att det är med de lite oväntade kommentarerna som både tröstar och lockar till skratt. Favoriter hittills:

1. Du är alldeles för populär för att vara ledsen.
2. Du är ju så ung.
3. Snart kommer allt att vara bättre än någonsin.

Jag skulle också vilja ha med klassikern "det ordnar sig", sliten men ibland är det ju precis det man behöver höra.

...är att hälsa

2009-09-20T11:14:00.000+02:00

Jag ser honom på något slags konst/poesi/musik event. Högstadiepersonen. Jag har inte talat med honom på nio år, och inte speciellt mycket på den tiden då vi sågs fem dagar i veckan heller. Men det vore en lögn att säga att jag inte har sett honom sen dess, hans uppförstorade leende med texten "Välkommen till Luleå!" möter mig varje gång jag besöker hemstaden.

Lokalen är för liten för att man ska kunna ignorera ett igenkännande och jag funderar sådär som man gör på om jag borde gå fram och hälsa eller gymnasielåtsas som ingenting. Men vi är vuxna nu och då vi passerar varandra både hälsar och småpratar vi. Han är trevlig och bjuder mig dessutom på fest nästa vecka.