...är kyla

Uppväxt i Luleå som jag är anser jag mig ha en viss erfarenhet av det här med kyla. Människor som kommer från södra Sverige har många gånger sagt till mig att det är lika kallt här i Skåne som i Norrbotten. Luften är ju så fuktig här. Låt mig ge ett enkelt svar på den frågan. Nej. Det är inte alls lika kallt här. I skåne använder jag mig i normal fallet överhuvudtaget inte av kläder som är nödvändiga för att överleva på nordligare breddgrader, tillexempel långkalsonger, vinterjacka och täckbyxor. Jo, säger då söderlänningarna som kanske inte ens varit norr om Stockholm, det är lika kallt här. Ingen verkar tro på mina based on a true story-uppväxtberättelser om ihopfrysta ögonfransar och snor som fryser i näsborrarna. Ja, det händer att jag också fryser här, men som sagt, man klär sig ju inte direkt för polarfärd när man går på stan i Lund (förutom gangsterkidsen i stora svarta dunjackor).

Äntligen finns det någon som ställer sig på min sida.

...är allmänbildning

Det största som någon i min familj har presterat är utan tvekan när lillebror N vann Vi i femman 2003. Nästan lika stort är att mamma får visa hur cool hon är i dagens NSD. Props.

...är hämnd

Under tusentals år har människor hållit vilda djur i fågenskap. Alla borde förstå att det inte håller. Djur ska vara fria och hör hemma i naturen, enligt mig gäller det såväl vargar och hajar som hundar och hamstrar. Det var bara en tidsfråga innan verkligheten skulle börja likna den fantastiska filmen (som förövrigt får alldeles för lite cred) Deep Blue Sea. Nu börjar det hända.

Bäva människor, djuren slår tillbaka. Och de är förbanande. Med all rätt.

...är respekt

Jag är tillbaka i skåne. Vintern håller i sig här, det ligger lite snö på marken och det är minusgrader i luften. Tråkigt nog är det även en liknande temperatur inne i mitt rum där jag och dunderförkylningen försöker plugga. För första gången sedan jag flyttade till dessa sydliga breddgrader har jag nu flera dagar i rad använt mig av det praktiska men ack så oglamorösa plagget långkalsonger. När jag var hemma över jul berättade stora K att hon hade informerat en av sina stockholmsvänner om att bruket av långkalsonger var ytterst vanligt i norrbotten. Alla har det. Varje dag. Från oktober till maj. Typ. Vännen hade frågat henne hur människor trots detta kunde respektera varandra.

Nu verkar alltså turen ha kommit även till skåningarna att öva sig i tolerans mot sina medmänniskor. Respekt- nu även i skåne.