...är läslust

Inget är lika förödande för läslusten som en dålig bok. När mitt paket från Adlibris anländer med nya frestelser ger jag äntligen, på sidan 435 av 606, upp den olidligt tjatiga The Seducer av Jan Kjaerstad. Jag vet inte varför jag envisas att försöka fortsätta även fast allt hopp är ute och det blivit tråkigt och ointressant för länge sen (läskig tanke: tänk om det är ett för mig utmärkande karaktärsdrag? ). En central (kropps)del i den omåttligt hyllade författarens roman är huvudpersonens magiska penis. Inte nog med att den fyller varje kvinna just så som hon vill bli fylld utan den för även över kvinnornas talanger till huvudpersonen och hjälper honom med alltifrån fiskelycka till höjdhopp till att förstå matematiken. Kjaerstad skriver också att alla män någongång har upplevt att deras penis har magiska krafter. Huruvida det är sant eller inte är svårt för mig att spekulera i men det förefaller mig inte osannolikt så mycket uppmärksamhet som denna centralt placerade kroppsdel får i precis alla tänkbara sammanhang.

Som tur är levererade Adlibris. Den här gången en underbar liten bok skriven av en författare från hemstaden, Fara vill av Elin Ruuth. Det känns så befriande och på alla sätt härligt att läsa något som roar och oroar och jag vill bara ha mer, läsa mer. Tur då att det finns en del material att jobba med, mjukvaroingenjören Leonid Taycher på Google har räknat ut att det sedan kilskriften uppfanns har skrivits 129 864 880 böcker.