...är att associera fritt

Veckans bästa middagskonversation:

K: -Stålmannen är handikappad och invalid.
Jag: -Stålmannen är död.
Mamma: -Appropå handikappad så har jag träffat en som inte var handikappad.

...är rock och poesi

Jag och Lucky Boy kommer fram till att julen är den högtid som är mest rock. Han tror att det beror på att julen rymmer möjlighet både till tragedi och stor glädje. Dessutom hävdar han, och det vill jag ge honom rätt i, att Bruce aldrig skulle skriva en låt om påsken.

Julen också poesins högtid. Julklappar utan rim är en otänkbarhet i vår familj. Men precis som inom poesin i stort ryms det olika sorters poeter inom familjen. Bröderna K och N teamar som vanligt när det gäller julklappar, dock har de svårare att kombinera sina lyriska ambitoner.

K: -N vill alltid skriva en hel novell. Jag vill ha det mer actionfyllt, två rader med mycket känlsa.

...är att snöa in

Snön vräker ner som aldrig förr. När jag bodde i Luleå senast tror jag inte att det var min uppgift men nu när jag är äldre och visare tar jag tillfället i akt. Det är så befriande primitivt att skotta bort snön utanför sitt hus så att man kan komma ut. Back to basics liksom.

...är att slåss för den du är

Jag pratar med Snyggsara i telefon, det var länge sen sist. Vi battlar om vem som lever det mest pensionärsliknande livet.

S: -Jag går aldrig ut längre.
Jag: -Jag lyssnar på P1.
S: -Jag ser både Idol och Robinson, alltså är jag hemma både på fredag och lördagskvällarna.
Jag: -Jag ser på På Spåret.
S: -... Du vinner.

...är den mänskliga faktorn

När jag kommer hem till Luleå och Ringgatan informerar lillebror K mig om det senaste tillskottet i familjens maskinpark. En diskmaskin. Han berättar att den är större än den förra och förklarar hur man ska vända på den lilla skylten plocka i/plocka ur när diskmaskinen har körts färdigt.

K: -Men det är inte ett helt vattentätt system. En gång stod det plocka ur fast den var full av smutsig disk.

Där var den igen. Den mänskliga faktorn.

...är det gamla svarta

På senare år har jag blivit en såkallad kaffemoster. Jag anser att kaffe är mycket bra för såväl själen som humöret för att inte tala om stämningen. Detta är ju inget nytt under solen, kreativa E har ett tryck från förr i tiden som påpekar vikten av att förakta män och älska kaffe. Såhär i tentatider blir det ju en hel del. Jag kände väl på mig att det var hälsosamt också.

...är gemenskap

Ljuset är släckt, discolamporna blinkar, en up tempo version av Cry me a river pumpas ur högtalarna. Intstruktör Lars hojtar "Kom igen, nu kämpar vi tillsammans!". Det är dags för finalvarvet på torsdagkvällens aerobicspass. Och jag känner verkligen stark sammanhållning med främlingarna i rummet som jag aldrig tidigare har pratat med, det känns verkligen essentiellt för mig att göra mitt bästa i det dansliknande programmet, inte bara för min utan för gruppens skull. Efteråt spontanapplåderar vi och mannen i sextioårsåldern som står bredvid mig och jag gör en high five.

Jag vet mycket lite om psykologi. Det måste dock finnas något mycket fundamentalt samband mellan att göra saker i takt med andra människor och att känna gemenskap. Jag vill nog inte veta vad det säger om mig och mitt liv men jag blir alltid lite varm i kroppen, och då menar jag inte den vanliga ansträngningssvettningen, när jag får jogga och klappa takten samtidigt som femtio andra människor i den oglamorösa gympasalen på Gerdahallen.

...är att pumla runt

Så råkade jag då slutligen ut för det mest klassiska av dialektala missförstånd. Följande konveration ägde rum mellan mig och Sötaste S i korridoren.

Jag: -Har du köpt nya pumlor?
S: -Va?
Jag: -Ja, är de nya?

Så slår det mig. Det heter inte. Pumla. I södra Sverige. Snabbt försöker jag skyla över mitt misstag.

Jag: -Jul...eh...

Och jag tänker febrilt, vad tusan kan det heta på sydsvenska?

Jag:- Julkulor?

Mina klasskompisar tycker att pumla låter som ett sexuellt verb. DN vet såklart bättre.

Tydligen betyder pummel tjockis på tyska. Det låter otroligt gulligt. När lillebror K var liten åt han pumlor. En pummelätande pummel med andra ord.

...är problemlösning

Jag håller på att lära mig att använda ett nytt dataprogram. Man kan räkna med det, göra färgglada grafer och allt möjligt kul. Men det bästa av allt är ändå komandot Solve the problem. Fantastiskt. Jag önskar att det fanns sådana knappar på fler ställen, allra helst i den verkliga världen.

...är att överleva

Det cyklar förbi en tjej i min ålder. På hennes ryggsäck hänger det en massa tingeltangel, nallebjörnar, nyckelringar och rosetter.

PI: -Det där är inte okej.
Jag: -Nej, det är inte okej att ha saker hängande på ryggsäcken om man är äldre än tolv och yngre än sextio.
Pi: -Förutom drakreflex.
Jag: -Det är inte okej med drakreflex heller. Det är fult.
PI: -Det handlar inte om att vara snygg, det handlar om att överleva.

Han har rätt förstås. Det är november i skåne, det regnar varje dag, överlevnad är primärt.

...är vikt

Appropå tidigare inlägg om internet

Jag tycker att det är både kul och viktigt att räkna, speciellt för att försöka uppskatta värdet av olika saker i vardagen. Därför gläder det mig mycket att någon nu har ägnat sig åt den viktiga uppgiften att räkna ut vad internet väger.

Okej häng med nu. Alla finns på internet, internet ska finnas på Kungliga biblioteket, internet väger antingen femhundra miljarder eller fem miljondelars gram, hur mycket väger då var och en på Kungliga biblioteket?

...är vaccinering

Själva diskussionen om svininfluensan och vaccineringen (vad är värst, ska man göra det eller inte, är meningen med massvaccinationen i själva verket att märka alla med ett microchip) börjar nu bli så tröttsam att iallafall jag känner att en vecka med hög feber verkar lindrigt i förhållande till allt tjat om handsprit och konspirationer.

Så i lördags var det äntligen dags för höstens stora händelse. Det var dags för mig att vaccineras. Jag hade hört skräckhistorier om timslånga köer och vakter i reflexvästar men inte då. Direkt jag stiger genom dörren blir jag välkomnad av en kvinna (ijuförsig klädd i självlysande grön pikétröja) som säger att det är roligt att ha mig där. Hon pch hennes kollega följer mig till väntrummet där jag inom tre sekunder blir inropad i ett rum där inte en utan två sjuksköterskor med snygga assymetriska frisyrer hjälps åt att sticka mig. Sen får jag sätta mig i ett väntrum och äta dumle i en kvart. Det går runt en praoelev och serverar saft, en stereo från nittiotalet spelar absolute love låtar från samma tid, det råder en fin och lite högtidlig stämning. Jag känner att jag gjort något bra inte bara för mig utan för oss alla. I'll stand by you.

...är fel sammanhang

Man kan inte vara glad jämt sägs det. Jag är det nästan alltid och det är ibland taget ur luften och helt fel i sammanhanget.

Lista på saker som inte passar sig att säga en måndagsförmiddag i november:
1. Ny vecka nya möjligheter.
2. Man har så roligt som man gör sig.
3. Det finns inga dåliga väder bara dåliga kläder.
4. The sky is the limit.
5. Behandla andra som du själv vill bli behandlad.
6. Never bored because never boring.
7. Morgonstund har guld i mun.
8. Varje dag är en gåva.
9. Det är vardagen som är livet.
10. Det här är väl ändå livet på en pinne?

...att arkivera

Appropå mitt förra inlägg om att alla är på nätet läser jag att internet nu ska arkiveras.

Om alla är på internet och internet ska vara på Kungliga biblioteket, kommer vi då alla att vara i en dammig bibliotekskällare i Stockholm? Det här börjar närma sig metafysik.

...är att vara på nätet

Jag kommer ihåg för drygt ett år sedan då jag delade tält med två trevliga unga män från Gällivare. Just när vi ska sova säger den ena:

-Hallå! Visste ni en grej? Jag finns på internet!

Han lät mycket nöjd. Nu hittar jag rubriken "Nästan alla är på nätet" på min favoritsajt. Ja hörrni, framtiden är här nu.

...är att kombinera kreativt

Jag ägnar söndagen åt att fördriva smuts och skräp från min bostad. Jag hittar då en gammal affish med reklam för en klubb på en av lunds nationer. KLubben hette Club Bizarre och nog verkar den ha varit bisarr alltid. Affischen är täckt av ett psychadeliskt mönster i rött, gult, svart och rosa. Högst upp är det listat vilka musikstilar som kommer att spelas: acid tehno, tribal techno, acid trance, psychedelic trance, tribal trance, ambient, psychedelic ambient, dub, ambient dub och pshychedelic dub.

Med risk för att stöta mig med trance/acid/tribal/ambient/dub/craziness fans, jag vet att det kan vara för att jag inte är nog inne eller nog subkultur för att förstå men för mig verkar den ovanstående listan mer som resultatet av någon kreativ form av alfapet än en musikbeskrivning.

...är tonårsanalys

Kreativa E bjuder hem mig för en lördagskväll på temat "Den ironiska generationens syn på kärlek, raggning och dejting". Som vanligt är intressant och upplysande.

Allra mest imponeras jag dock av hennes senaste tidningsurklipp som pryder insidan av toalettdörren. I ett för nutiden typiskt enkät format tillfrågas tre tjejer från växjö om de tror att Usama bin Laden är död. Alla tre tjejerna är i femtonårsåldern. De ser duktiga och snygga ut, man kan liksom ana ett småleende men ingen visar tänderna. Alla verkar ta frågan på allvar och de tror att han är död, en av dem frågar om han inte blev hängd. Det bästa, och kanske mest naturvetenskapliga svaret kommer från Freja Wessman, 15 år:

-Han är död. Det var ett tufft klimat för honom att leva i, då dör man förr eller senare.

Hon har rätt , ingen klarar av en för svår miljö i längden. Det funkar kanske ett tag men förr eller senare går det inte längre. Det gäller både microorganismer och terroristledare.

...är manliga namn

Appropå mittt tidigare inlägg om könsneutrala namn.

Att de med som oftast har manliga namn (alltså männen) lyckas bättre i karriären har ju länge varit känt. Mer förvånand blir jag när jag läser om ny forskning som visar på att även kvinnor med androgyna eller maskulina namn har större chanser till en framgångsrik karriär. Dessutom känner de sig oftare som "en i gänget" . Man kan både tycka att det är lite lustigt men visst är det också irriterande, för självklart är ju "gänget" alltid manligt och trots att artikeln inte går in på det så antar jag att en man inte skulle vinna speciellt mycket på ett kvinnligt eller androgynt namn.

Man kan ju lätt bli lite trött på att återigen få bevisat att bästa sättet för kvinnor att lyckas med saker är att vara så lika den manliga normen som möjligt. Men jag vill inte vara bitter. Jag väljer istället att tacka folktandvården skåne som tilldelat mig det androgyna namnet Anna Fredrik istället för mitt gamla feminina. Så tack folktandvården för att ni tog bort min tandsten och dessutom gav mig ökade möjligheter till ett framgångsrikt yrkesliv.

...är kalt

Lilelbror K är på besök. Vi dricker kaffe i det flashigaste huset på Lunds Tekniska Högskola, nämligen Ingvar Kamprad Design center (bara namnet!). Huset är trendigt och kalt i betong, glas och metall både utvändigt och invändigt.

K: -Håller de på att bygga om här?
Jag: -Nej, det tror jag inte.
K: -Va? Ska det vara så här?
Jag: -Det är typ design.
K: -Är det design att ha ingenting?

Han skrattar mycket och länge.

...är att förvirras

Jag pratar med lillebror K i telefon. I ett försök att imponera på honom med min rock n' roll life style berättar jag att jag bokat en skidresa till Val Thorens.

Jag: -Det är ett av världens största liftsystem.
K: - Hm... Tror du inte att det blir lite förvirrande?

Med denna enkla kommentar tycker jag att K lyckas ringa in en stor del av samtiden. Man ska man välja alltifrån närproducerad mat till vårdcentral till pensionsparformer. För att inte tala om att man enligt Deeprak Chopra och andra självhjälpare även ska välja andra saker såsom till exempel lycka. Nog är det förvirrande alltid.

...höstig look

I en av gratistidningarna läser jag om hur man sminkar sig till en höstig look. "med ett ljusrosa rouge ser dina kinder lika härligt rosiga ut som efter en frisk höstpromenad" . Jag och PM funderar över hur man kan utveckla det hela för att få en RIKTIGT höstig stil och se ut som att man just kom tillbaka från en mysig skogstur, här kommer våra bästa tips:

1.För den rätta immiga touchen på glasögonen , använd blomspruta.

2.Är du inte naturligt snorig så kan honung av lagom rinnighetsgrad vara ett effektfullt substitut.

3.Toppa gärna stilen med en härlig platt och elektrisk mössfrisyr.

Lycka till!

...är de gamla gröna

Träd har ett stort symbolvärde för människor. Redan vikingarna hade sitt världsträd asken Yggdrasil. Om man går vilse i skogen ska man krama ett träd. I december tar vi in ett träd i vardagsrummet. Enya har gjort en skiva som heter "The memory of trees".

Träd kan bli jättegamla men det handlar ändå om en för hjärnan greppbar tidsrymd , några hundra år jämfört med stenars medelålder som ligger på ett par miljarder år. Kanske är det därför träd i allmänhet, och främst kanske anrika varianter som ekar, associeras med vishet och trygghet (kom ihåg att Sparbanken länge hade en ek som symbol, nuförtiden förknippas bankbranchen kanske varken med trygghet eller vishet men det är en annan historia).

Candygirl har ägnat de senaste två åren till att lära sig om träd. Hon vet därför mycket om dem. Island är ett skoglöst land och det är kanske inte så konstigt att islänningar vet mindre om träd. Ett isländskt ordspråk lyder "Sjaldan fellur eplið langt frá eikinni". Ja, jag vet, isländska är inte ett världsspråk men om man tar sina sammmanlgada kunskaper i svenska, turistnorska och från danska tv-serier så klarar man nog att översätta: "Sällan faller äpplet långt från... eken"?

...är lagom exotiskt

Jag får ett sms från PM, han ska äta sushi ikväll. Själv ska jag äta quessadillas med väninnorna. Varför verkar alla i hela sverige bli sjukt sugna på utländsk mat just på fredagar? Det är som en masspsykos, den kollktiva hjärnan tänker: "Hm, vad ska vi äta idag när det är den sista vardagen i veckan? Inte spagetti och köttfärssås, det är för vanligt, och vi är ju sådär härligt öppna för nya spännande saker i vår familj, speciellt när dte snart är helg. Men inte något för exotiskt, och inte för starkt. Något som hela familjen gillar... som man kan äta med händerna... som passar till bag in box..."

...är könsneutrala namn

I och med att Jan Olov Ågren av regeringsrätten tillätts lägga till förnamnet Madeleine blev det den 29:e september i år fritt fram för vuxna att välja sina förnamn, detta utan hänsyn till om namnen tidigare betraktats som mans- eller kvinnonamn. Det var ju kul för Jan Olov Madeleine och alla andra som är missnöjda med de namn som deras föräldrar spånat fram. Jag blev ändå lite förvånad när jag idag fick ett sms från folktandvården som började med hälsningen "Hej Anna Fredrik!". Har vi alla fått könsneutrala namn nu?

...är drastiska åtgärder

Marty säger att han ska operera bort ångestcentrat i hjärnan. Jag undrar om det gör en till en bättre eller sämre människa.

..är tempererat klimat

Jag spenderade sommaen norr om polcirkeln. De få dagar som temperaturen steg över 20 grader pratade vi som jobbade där inte om annat än hur EXTREMT varmt det var. Nu har det hänt igen. Fast tvärtom. Imorse när jag kom till skolan trodde jag att jag gått fel och hamnat på en nordpolsexpedition, vinterklädda människor överallt som pratade om hur EXTREMT kallt det var ute. För att citera Discoveryprogrammet Extreme Engineering:

"...The temperature is EXTREME...at any moment someone could FREEZE TO DEATH and DIE..."

Hur kallt det var? Två plusgrader.

...är små problem

Jag läser högt från Postissidan (en insändarsida för ungdomar 10-14 år, tänk kropp och knopp i KP) i Sydsvenskan.

-"Jag har ett problem. Det finns fyra killar som jag tycker är söta men det känns pinsamt att ta kontakt. Jag vill nå en men numret stämmer inte."

Grandmaster P tycker inte att det verkar så farligt.

-Hon har ju små problem. Det finns fler än fyra tjejer som jag tycker är söta.

...är medel som man kan leva av.

Appropå det förra inlägget om det här med att dejta och livsmedel. Eller egentligen bara appropå livsmedel. I ett avsnitt av värsta språket som gick för ett antal år sedan fick några svenska kändisar frågan vilket ord de tyckte var vackrast i svenska språket. Kristina Lugn svarar:

"Det vackraste ordet i svenskan tycker jag är LIVSMEDEL, ett medel som man kan leva av".

Så talar en sann poet.

...är att dejta utan livsmedel.

Jag och Honey sitter och pluggar i det glamourösa fiket på kemicentrum. Snygge F kommer förbi och frågar om vi har något förslag på dejtaktivitet, de har redan tagit en promenad och haft filmkväll två gånger.

-Ni kan ju laga middag ihop, föreslår Honey.
-Nej för tusan, då är man bara hungrig och sur. Umgås får man göra när man har ätit, protesterar F.
Jag föreslår korsord. Honey skrattkontrar med spela spel.
-Eller baka en kaka!
-Inget som inkluderar livsmedel! Ni har ju de sämsta förslagen någonsin!
-Nej jag vet ett sämre, säger jag. Att kolla i fotoalbum från när du var liten.

...att slå hål på myter.

Ni vet hur både trist och pinsamt det är när folk säger "Visste ni att ordet lagom bara finns på svenska?" och ser så där nöjda ut. Som om de just hade sagt något enormt upplysande och intressant som verkligen sammanfattar det svenska psyket. Som om man inte hade hört den förut. Men när jag läser i min isländska lärobok snubblar jag över mátulega som betyder just, ja just det, lagom! Ha, där fick de, pseudospråk/samhällsvetarna.

...är att saker förändras.

I omklädningsrumemt står två nakna kvinnor i sjuttioårsåldern (med andra ord trendiga).

-Jag har ju börjat med släktforskning.
-Jaha, så intessant.
-Ja det är spännande att läsa gamla kyrkböcker. Vet du, språket har verkligen förändrats sedan 1600-talet.

Nämen. Det kunde man ju aldrig tro.

...är att tända lampan

Häromdagen skulle jag för första gången i mitt liv inhandla en lågenergilampa. Det visar sig vara svårare än jag först trodde. Det finns mjukt ljus,hårt, vitt ljus, gult ljus... i flera olika märken. Hur ska man veta vad man vill ha om man bara vill se lite snygg ut när man målar mascara?

Det värsta av allt är att det står saker som 9W=50W och 11W=60W på förpackningarna. En vän påpekade för mig att de flesta nog förstår att det betyder att en 9W lågenergilampa motsvarar en 50W glödlampa. Kanske det. Men är dte en sak jag har lärt mig på all matte jag har läst så är det att man ska respektera enheter och likamedtecknet. 9W är inte lika med 50W. Word.

...är att tala med hundar

Min korridor har kommit över ett nummer av tjejtidningen Cosmopolitan, visserligen några månader gammalt men sanningen åldras med värdighet heter det ju. Under rubriken "Så fångar du den populäre mannen" läser vi om tekniken ignorera-belöna-stöt bort. Jaha, de har anställt the Dog Whisperer som relationsexpert. Perfekt metod om man vill tämja en Golden Retriever men att den också skulle fungera för raggning känns ju otippat. Kanske om man vill ha en kille med hundögon?

...är mörka morgnar

I morse när jag vaknade var det helt mörkt ute. Det borde väl inte ha gjort det men det förvånade mig. Det är nya tider nu, och det ser inte ljust ut.

...är lördagsutflykt

Morgon, ryggsäckar i bakluckan, lagom peppig låt i högtalarna, nykaffedrucken och ännu mer kaffe i termosen. Det finns ingen bättre känsla än att sitta med goda vänner i bilen på väg mot utflykt och äventyr. Man vet ännu inte hur dagen kommer att bli men man vet att den kommer att bli skrattig och trevlig.

Gårdagens lördagsutflykt bjöd på skånska vyer med åkrar och gårdar, den obligatoriska kafferasten på en parkering i valfri skånsk håla (denna gång Tommelilla) och bad i havet. För en norrbottning som mig känns det mycket exotiskt när frukt växer på träd och inte bara återfinns i fruktdisken på kvantum. Därför var det också spännande att se äppeldyrkandet anta enorma proportioner på Kiviks äppelmarknad. Där spanade vi in den gigantiska tavlan gjord av äpplen (dock föreställande hästar, koppling oklar), smakade must och trängdes. Marknadens vanligaste besökare utgjordes av par bestående av kulturtant klädd i naturmaterial och man med trött blick och påsar fyllda med äppelrelaterade produkter i närodlad anda.

Om vi såg några vilda djur? Iller, varning för vildsvinsskylt samt små, tjocka hundar.

...är att vara datanörd

Jag har börjat läsa en nybörjarkurs i programmering. Det är oväntat roligt. Jag blir otroligt stolt när jag lyckas få min dator att lösa svåra problem som till exempel att räkna upp alla tal mellan 1 och 10 (seriöst, hur klarade mänskligheten sig innan datorn?). Aldrig har jag känt mig så cool, snygg och nördig på samma gång, ungefär som Natalya Fyodorovna Simonova.

...är 70+

Trenden med småkakor, mormorsserviser och handarbeten verkar hålla i sig. Om man ska tro SvDs kulturbilaga från i söndags är det hetaste just nu att klä sig som eller ännu hellre vara 70 år plus. Vad är det då som ligger bakom hajpen av pensionärslivsstilen? Längtan efter trygghet i klimat- och finanskristider? Motreaktion mot aldrig-växa-uppgenerationen? Ännu ett bevis på att allt som är ute tillsist blir inne igen? Jag vet inte och du skrattar nu men snart står du där i stickad väst och föreslår dina vänner ett parti boule på torsdag eftermiddag.

Jag själv då? Jodå, efter senaste gympapasset stapplar jag fram som om jag vore född senast 1920. Sällan har träningsvärk känts så hippt.

...är att säga snälla saker

Det är fint när människor är peppande när jag har gjort slut. Speciellt kul tycker jag att det är med de lite oväntade kommentarerna som både tröstar och lockar till skratt. Favoriter hittills:

1. Du är alldeles för populär för att vara ledsen.
2. Du är ju så ung.
3. Snart kommer allt att vara bättre än någonsin.

Jag skulle också vilja ha med klassikern "det ordnar sig", sliten men ibland är det ju precis det man behöver höra.

...är att hälsa

Jag ser honom på något slags konst/poesi/musik event. Högstadiepersonen. Jag har inte talat med honom på nio år, och inte speciellt mycket på den tiden då vi sågs fem dagar i veckan heller. Men det vore en lögn att säga att jag inte har sett honom sen dess, hans uppförstorade leende med texten "Välkommen till Luleå!" möter mig varje gång jag besöker hemstaden.

Lokalen är för liten för att man ska kunna ignorera ett igenkännande och jag funderar sådär som man gör på om jag borde gå fram och hälsa eller gymnasielåtsas som ingenting. Men vi är vuxna nu och då vi passerar varandra både hälsar och småpratar vi. Han är trevlig och bjuder mig dessutom på fest nästa vecka.