Jag ser honom på något slags konst/poesi/musik event. Högstadiepersonen. Jag har inte talat med honom på nio år, och inte speciellt mycket på den tiden då vi sågs fem dagar i veckan heller. Men det vore en lögn att säga att jag inte har sett honom sen dess, hans uppförstorade leende med texten "Välkommen till Luleå!" möter mig varje gång jag besöker hemstaden.
Lokalen är för liten för att man ska kunna ignorera ett igenkännande och jag funderar sådär som man gör på om jag borde gå fram och hälsa eller gymnasielåtsas som ingenting. Men vi är vuxna nu och då vi passerar varandra både hälsar och småpratar vi. Han är trevlig och bjuder mig dessutom på fest nästa vecka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar