Mayhem berättar att hon har blivit bekant med en man som är otroligt harmonisk. Denna harmoniska man beskrev livet som ett pussel där alla bitar faller på plats och man aldrig gör fel eller ens behöver prova en bit som inte passade, allt som sker är till det bästa. Och nog vill jag gärna tro att det som händer är till det bästa, eller om inte annat så är det som det är och då får man agera utifrån det. Men hans pussellivstankar vill jag ändå opponera mig mot. Alla som har lagt pussel svårare än dagisnivå vet att man ibland sitter där med 273 bitar i samma himmelsblå nyans och tvingas prova dem en och en bara för att när man kontrollerat hela högen upptäcka att man missat den rätta och får börja om igen. Då och då får man krypa runt på golvet för att leta och det kan tillochmed hända att man får gå igenom allt skräp i dammsugarpåsen för att hitta den förlorade biten. Ibland har något småsyskon tuggat lite på bitarna så att de inte längre passar på sin plats och ibland har någon i vredesmod rivit allt man har byggt.
Jag hatar förövrigt det så trendiga ordet livspussel. Om jag nu nödvändigtvis ska likna livet vid något mer konkret vardagligt substantiv tänker jag mig något betydligt mer oregelbundet och trassligare och mer spännande än ett pussel och som inte nödvändigtvis måste lösas. Typ livsnystan. Eller livsmajbrasa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Livsnystan, gillar det skarpt. Sjukt bra beskrivning av ett liv som ibland ter sig schematiskt men verkligen inte är så. Det är meningen att veckorna ska vara ungefärligt lika i skolansvärld, men nej aldrig är det så. Ibland försover man sig, skolkar mekanikföreläsningen för att istället promenera en sväng. Man stöter på den snygga killen och utan att man vet hur dricker man kaffe på nåt fik och diskuterar konsten att brygga gott kaffe en timme eller så. Livsnystan. Jag gillar't anna!
SvaraRadera